Mitt favorit minne kommer nog inte som en överraskning för er som läser det här. Det är dagen som jag för första gången träffade Kim som är mitt favorit minne.

Jag hade en ganska jobbig tid nere i Torpshammar så jag började prata med en kille som hette Marcus över msn och han sa att jag kunde komma upp för att komma ifrån det jobbiga för en helg. Han sa att han skulle ta med sig en kompis till honom. Så jag tog kustbussen upp och halv ett på natten så var jag framme. Bussresan var dötråkig. När jag kom fram så hämtade Marcus mamma upp mig och Marcus visade mig ett spel som han hade på sin mobil. När vi kom hem till honom så gick vi upp till hans rum.
Där satt Kim på golvet och spelade ett gammalt tvspel. Vi satte oss ner och spelade, jag hade inte spelat tvspel sedan jag var 7 år så Kim försökte lära mig hur man skulle göra, men det gick inte så bra. Jag satt mest och klickade på alla knappar lite random och tittade på när min gubbe skuttade runt på skärmen. Jag ägde dom;)

När jag för första gången la mina ögon på honom så märkte jag att det var någon speciellet med honom. Men jag visste inte vad. När han log så syntes det verkligen att leendet kommer ända innifrån hjärtat. Och jag har aldrig träffat någon som har varit så egagerad att lära känna mig, aldrig har jag träffat någon som har varit så frågvis och ivrig att lära känna nya människor.  Jag hade aldrig varit med om det, så jag hade lite svårt att öppna mig för honom eftersom att jag aldrig hade varit med om något liknande. Men när det väl släppte så låg vi och paratade hur långt in som helst på natten. Då blev iaf jag förälskad. Äntligen hade jag hittat en kille som lyssnade på mig och behandlade mig med respekt och såg mig för den jag är.

Dagen kom då jag var tvungen att åka hem igen. Kim och Marcus ville inte att jag skulle åka, de ville låsa in mig i källaren och tvinga mig att stanna. Jag var faktiskt bra sugen på att stanna kan jag säga. Vi åt glass på bergsbykiosken och sen tog jag bussen in till stan och sen en 6 timmars buss tur hem igen.