Jag har två syskon. Linda 15år och David 11år. Linda är en häst och kanintokig 15 åring som börjat intressera sig för foto och fotoredigering av dess olika slag. Som systrar så är vi precis så som systrar brukar vara, ena sekunden bästa vänner och andra sekunden känner vi knappt varandra. Men vad som än händer så är hon min syster, jag kanske borde höra av mig oftare till henne och höra vad som händer i hennes liv.
Min bror är ett energiknippe 2000. Han har alltid varit glad, possitiv, pratig, full i spring och helt underbar. Han har dock fått det lite lättare i skolan nu när han fått diagnosen ADHD och autism som han har fått medicin för. Och det är ju bra att han trivs bättre och känner sig duktig. Men han är ändå samma underbara unge, jag och David stod varandra mycket nära när jag flyttade och det var faktiskt jobbigt att lämna mina syskon hemma:( Men jag får ju träffa dom ibland och varje gång så får jag nästan en chock över hur mycket dom har ändrat sig. Sist hade min lillebror blivit jättelång och min syster hade skaffat långt brunt hår. Själv märker jag ju ingen skillnad på mig själv, men det kanske dom gör... Hur som helts så älskar jag mina syskon.