Något som ofta kan få mig att gråta är tanken på att förlora någon jag älskar. Bara tanken kan få tårarna att rinna, så skulle det hända skulle jag förmodligen bli helt apatisk och spendera dagarna med att stirra in i en vägg och nynna på bäbä vita lamm eller något i den stilen. Skulle helt seriöst inte klara av att förlora någon jag älskar. Kanske om vi gled infån varandra men inte om någon skulle dö. För om personen skulle dö finns det ingen andra chans, ingen återvändo, helt borta bara. Speciellt om man har planer inför framtiden till sammans.